A million miles away.

Ni vet känslan som likt en fjärill flyger runt i magen före något stort, före något man vet kommer innebära lycka, utveckling och något som kanske kommer förändra livet "as we know it so far". Jag har en sådan fjärillkänsla i min mage, en känsla som gör mig glad och säger mig att jag står inför något nytt, något stort. jag kan bara inte riktigt sätta fingret på vad det är, eller varför, även om jag har mina aningar. Jag känner på mig hur mitt liv som jag känner till det nu kommer att förändras och jag är redo för det. Och förutom den fjärillsliknande känslan i min mage är jag så otroligt förväntansfull på morgondagen. Julafton har alltid varit speciell för mig, även om julkänslan i år har varit noll, jag såg fram imot att få ta föregående helg till att återhämta borttappad julkänsla. Men istället blev helgen fylld med oväntade saker, det gäller att vänta allt negativt till det positiva. Jag älskar julen, men jag brukar alltid ha en massa otur veckorna innan, släktingar som insjuknar och dör, olyckor, saker som inte blir som man har tänkt sig osv. Men still, älskar jag julen. Jag antar att jag är förälskad i tanken bakom dagen, att visa uppskattning, jag älskar uppskattning och jag älskar att få uppskatta.  Vägen till mitt hjärta är nog just uppskattning, jag tycker om människor som vågar uppskatta andra, det gör dem så äkta och levande, så starka. Uppskattning är så mycket, genom handlingar som kan vara så små. Ett litet sms kan göra mig helt varm inombords, att visa att man tänker på varandra, jag älskar det! Och att bara få samla familjen och de man älskar, jag ÄLSKAR julen!

Imorse kröp jag ner under täcket hos en söt liten fjant och spenderade morgonen med honom, väldans bra start på dagen må jag säga. :) Och mellan klockan ett och halv sju jobbades det. Jag älskar mitt jobb, men nu är ledigheten riktigt välkommen. Och vid sju kom Sofie förbi för att hjälpa mig inhandla de sista klapparna, äntligen är jag klar! Mest nöjd är jag med lillbrorsans små streetskor från Nike, han kommer bli ungen med attityd när han sätter ner fötterna i dem. Jag älskar att se ungar med små miniatyrer av klassiska utgåvor av converse/nike/adidas-skor och märkeskläder, det speglar sådan oskyldig attityd. Snacka om att mina ungar kommer vara klädda topp till tå av sådan utstyrsel. Och efter stadsvandringen med tusen påsar i händerna åkte jag hem till Sofie för lite julklappsbyte och mys. Hon fick en berlock från Thomas Sabo med orden "Last night the DJ saved my life", lite symboliskt då det är the DJ's som skapar musiken och sådana som Sofie som behöver den. Sofie är the dancing queen, ärligt talat, kvinnan är dans! Och utav henne fick jag ett brythjärta i silver, så att hon alltid kan vara med mig. USA närmar sig och tanken på att vara tvingas vara utan henne i så många månader kväver mig. Hon är min bästa vän, mitt stöd, min andra halva. Tack älskling! Nu börjar tiden ticka ner mot den stora dagen, min favoritdag på hela året, julafton. Mina familjemedlemmar har laddat upp kvällen innan dagen med riktigt god mat och Ensam Hemma 2-filmen och must, mumselimumsmums. För första gången i mitt liv innehåller min önskelista bara en skriven rad. En rad med ett namn och ett hjärta bredvid. Det och en önskan om att mina nära får må bra och vara lyckliga, det är allt jag behöver. Imorgon får vi se vad tomten har i säcken.

Jag skulle vilja önska er en dunderbra jul, ta vara & uppskatta varandra.


dear Santa, there's just one thing I need. ♥