A million miles away.

Det är snart jul. Jag vill att det snart ska vara jul. Eller vill jag det? På sätt och vis ja, för fasan. Men samtidigt är den mysigaste tiden att vänta in doppardagen? Men det innebär så mycket. I lördags sa min älsklingsClara "Louise, ska du verkligen åka bort?" och när jag nickade så kröp hon närmare och viskade i mitt öra "åh, vad jag kommer sakna dig". Stumpan, vad ska jag ta mig till utan henne? Jag vet vad jag ska ge hela min familj nästa jul, något som kommer få mig att vara där tillsammans med dem även om jag sitter i en helt annan kontinent, och det ska allt bli en present de kommer minnas! Så, tjohoppsan för det! Och nu, när det bara är cirka åtta månader kvar tills planet lyfter. Jippi yeay, vad jag ska leva loppan!

Dagen innehöll inte en endaste lektion utan bara en massa snö. Snö, snö, snö och snö... Och jag är trött, trött, trött. Men vad gör väl det om hundra år? Jag ska sova när jag är död! Imorgon är det tusen, eller ja två, prov och på onsdag så gäller det med NkB. Och därimellan ska en och annan fika hinnas med med efterlängtade människor och så biooo. Plus att det snart är helg!

Förövrigt blev det en mysig höjdpunkt på fräcka med elin & simone, ni betyder så mycket. Och runt fyra hem till Sofie, kvinnan som har börjat försöka ge alla världens namn bemärkningar i plural, och slocknade i hennes säng framför VÄNNER. Orkade jag ta tag i plugget? Nej, utan jag försatte mig istället med i ett långt samtal med Martin, världens bästa dansk och sjujäkla bra vän. Förövrigt kanske han kommer upp till Nkpg om ett par veckor, vilket inte skulle vara allt så tokigt eftersom att det var ett år sedan jag besökte honom i Köpenhamn. Nej, jag tycker allt att han kan ta sig hit upp och läser du detta Martin så: Please kom til Nkpg og besøg mig, så vi kan have friendsmarathon, fordi jeg savner dig! :D

Nu ska jag fortsätta se Love Actually som jag påbörjade imorse klockan fem, haha I can sleep when Im dead.
Peace. Love. Puss.