A million miles away.

Jag är en fighter, jag slutar aldrig slåss. Det är just vad jag intalar mig så fort jag står inför någonting jobbigt. Idag slog något mig bakifrån, jag tappade andan helt enkelt. Jag antar att jag är en kontrollmänniska som verkligen måste ha ordning på saker och ting. Just nu är mitt schema fullplanerat, möjligtvis hittar jag små hål här och var, men de blir snart igenfyllda de med. Jag behöver andrum, men det finns varken tid eller plats, alltså fortsätter jag kämpa! Mina dagar består av plugg (som kunskapare viger man sitt liv åt skolan :P), jobb (jag har ett mål!), jag måste få mina springturer, jag bara måste och resterande kvällar känns det som om jag far mellan den ena händelsen efter den andra!

Jag lyckades till slut hur som helt trycka bort mina stresskänslor (som för övrigt är pain in the ass) och Sofie fick mig på ett mycket gott humör! Vi tog ännu en mystorsdag med shopping & bio. Idag vart det ARN. För att vara mätt i svenska mått tycker jag faktiskt väldigt mycket om filmerna och musiken! Och som vanligt sitter Sofie & jag och kommenterar varenda händelse. Tex. när alla stod uppställda i det sista kriget, man såg männen småprata med varandra, deras ögon var fyllda av rädsla, nu mer än aldrig förr. Och så slänger vi kommentaren "går du hit ofta eller?". Okej, ni fattade nog inte, eller så fattade ni men dissar vår humor. Det är okej, vi är galna... Och vi står för det helt enkelt! ;)

Nu ska jag sova och få världens bästa nattsömn.
Puss,
Louise