A million miles away.

Hej. Jag är tankspridd. Jag ska till USA om tio månder. Idag är en del av resan betald. Jag går nu ett steg närmare min dröm. Min dröm. Jag ska bege mig bort över Stilla havet för ett år. Oftast kan jag inte sitta still när jag tänker på hur det närmar sig, jag har för mycket fjärillar i min mage. Jag vill. Jag ska. Jag vågar.  Men samtidigt har det slagit mig att det gäller i ett helt år. Jag har en förmåga att hitta på saker, tröttna och söka nya saker. Jag har så mycket saker jag vill göra att jag hoppar imellan allt och bara är glad. Jag leker mig igenom livet, men gör det jag ska. Jag är inte rädd för detta. Jag längtar, men att vilja en sak och samtidigt inse att denna sak kommer bära med sig många tung både roliga och mindre lätta känslor är lite fundersam. Jag ska åka på mitt livs resa. Jag ska leva min dröm. Jag ska äntligen få surfa och träffa oändligt mycket människor. Och det kan tänkas att det svider en aning att tänka på er jag lämnar här hemma. Speciellt min familj som jag står så nära, jag är så van att ha er i min närhet. Jag vet att det kommer bli tufft, så mycket tuffare än jag någonsin kan drömma om. Det kommer blir hård. Men, jag ska dit med öppna ögon, ta för mig,bjuda av alla jag har och leva mitt liv. Ni underbara människor kommer även finnas här när jag är tillbaka. Faktiskt kommer jag hem ett par veckor tidigare än planerat pga att jag inte ska missa studenten. JAG SKA NÄMNLIGEN TA STUDENTEN MED ER I KLASSEN! Jag kommer därför hem till avslutningmiddagen. Detta kommer innebära att jag nu i vår ska läda tre EXTRA kurser tillsammans med treorna. :P Men det ska allt funka. Detta kommer bli min största prövning hittills i livet och en massa tankar forsar kring det i mitt huvud dagligen. det kommer bli tufft och det kommer göra mig stark. För det är precis så jag ska komma hem, tusen gånger starkare.

Puss på er.