A million miles away.

Tänk att det bara behövs ett par timmar hemifrån för att rensa tankarna och stoppa in ny energi. Har hunnit komma hem och packa upp från Ålandkryssningen med familjen, Sofie, Lucas & Julie. Ett dygn till Åland med god mat, roliga människor, bad-och-massage-och-hela-det-tjofset och jag säger mmmmmm så mysigt -det behövdes! 

Resten av min familj har hunnit hämta hem ytterliggare en liten familjemedlem som för tillfället är namnlös, en kattunge, eller grå tigerunge om vi ska vara helt ärliga... Supersöt! Och som vanligt när vi i denna familj ska döpa något så är det starka viljor som kämpar för sin sak, hälften av familjen vill döpa honom till Bosse (ja, jag vet:  varför?) Bakåt sätt har varje djur jag döpt fått ett helt annat namn av de andra i min familj och helt plötsligt har det två namn och det andra  namnet, vilket jag icke valde, en mycket högre prioritet! Till och med de djur som jag har ägt har haft minst två namn... Jag vet inte vad jag gör för fel, mina namn blir bara inte respekterade! Säg att jag nu i framtiden får en son och väljer att döpa honom till Maximilian.... ja, då skulle det defininitivt inte vara konstigt om mina föräldrar och syskon kallar honom Marcus... Principiellt borde jag egentligen köra mitt race och kalla honom för mitt namn och sedan försöka uttala namnet så mycket som möjligt. Införa en rutin att säga hans (kattens) namn så ofta som möjligt. Jag insåg just att jag måste ha väldigt mycket fritid eftersom att jag tänker i dessa banor, hehe. Jag anser hur som helst att katten/minitigern gott och väl kan få heta Sierra Leon. Jaja, jag ska fortsätta kämpa!

Det älskade sportlovet hade jag hoppats bli oplanerat och i "ta-dagen-som-den-kommer"-anda. Men icke sa nicke, andra har gjort mig fina planer (vilket är jättetrevligt!) nästintill varenda dag. Jag tror mig själv allt har lagt beslag på någon dag, här någonstans och den ska spenderas väl!  Vill gärna se Män som hatar Kvinnor, kanske hinns med i veckan!

Take Care!