A million miles away.

Egentligen borde det finnas en av/på-knapp som ger oss möjlighet att själva kunna kontrollera alla tankar. Jag bör erkänna för miljonte gången att jag tillhör kategorin "tänkare", ofta, ofta tänker jag på saker som kan, har och kommer hända. Värderar, planerar och drömmer mig bort. Ni underskattar och missförstår mig om ni tror att det är pga uttråkning det sker, oh nej! Jag bara älskar att tänka på allt jag vill göra, alla resor, eller okej USA. Onekligen går många tankar till USA. Och på tal om mitt nya hem så kan jag berätta att den gamla familjen, alltså min "riktiga" familj här hemma kommer sakna mig så. När jag lite fint försöker lägga fram min nedräkningsposition och hur tyst det kommer bli utan mig här hemma (allt med försök att få dem att inse att det kommer sakna ihjäl sig efter mig). Hm... låt oss se hur min familj då reagerar: Jo, min syster är i stående kamp för att få min garderob och min bror berädd att slåss för att få min säng, vilket leder till att de bägge är överens om att ju tidigare jag åker desto bättre. Det är så enormt smickrande att veta att de kommer sakna mig! ;) Jag kan sitta och prata USA med J i timmar, om vilka jeans vi ska packa, hur vi ska ha håret under flyresan, vilken sorts träning som krävs för att vi inte ska insupa allt för mycket "amerikansk (mat-) kultur". Ni skulle bara veta vilka problem vi har. Ska FRIENDS-boxarna med eller inte? Ni vet frågan alla någon gång får, i stil med "vad skulle du ta med dig till en öde ö?" Well, I'm gonna have to answer that for real! Dock funderar jag starkt på att bara packa bikinin och passet. Det skulle bli så mycket enklare och jag menar vad mer behövs? Jag skulle garanterat klara mig perfekt! Punkt slut.



... TGR LOU - You can't say no...