Thailand.
För sju månader sedan var jag på Arlanda med Sofie, sittandes med varsin mangosmoothie och redan där låg dubbelvikta av skratt, med en underbar Mallisresa framför oss, en vecka fylld med bad, dans, skratt & glada Kalmarkillar! Och när jag åter är hemma ska vi ta en date och börja planera nästa äventyr. Kanske får vi med oss Victor & Anton på nästa med? ;) Dagen idag har gått i en väldans fart med Levi's platningen (låter fortfarande lika klatchigt!) med världens bästa vänner, tack för all hjälp! :) (Har lyckats sno åt mig ett par bilder av D!). Har även hunnit med att lämna vår favoritglass åt Jessa, som har blivit sjukling idag igen och hon hann proppa på mig en massa tidningar. (:
Nu ska jag komplettera min sista packning, proppa iPoden full med musik och äta mammis goda thaimat.
P&K
Söndag
Helgen har varit kanon, men en massa trevliga människor, thaimat, fika, Robinsonkväll, bio, plankstek, OTH och mys. Nu ska jag fortsätta kompletteringen av packning, men bara lite. Har dessutom blivit stormförälskad i låten från Robinsonreklamen. Loosing you med Dead by April. Morgondagen är en fullspäckad dag med plåtningen på Levi's (klatchigt det låter!) och allt som ska bli klart innan resan. You just got to love it!
P&K
För jag vill se vart alla vägar tar slut.
Från början öppnar sig himlen över ens kropp. Hela rummet av existens fylls med droppar från skyn. Färgerna från väggarna börjar rinna ner i små linjer, först klara och rena, tills det att de närmar sig varandra och inte tycks kunna gå vidare utan att behöva beblanda sig. Som om de är beroende av varandras närhet och i ett försök att ta sig ner från väggen så fort som möjligt kämpar de tillsammans med allt vad de står för. Man förstår inte hur en sådan störtskur kunde blåsa in, men det är ett faktum att man är berörd. Någon skrev att ösregn rensar ens själ, att det är precis vad man behöver för att gå vidare. Jag behöver gå vidare och jag accepterade att stå dyngsur och titta på medans färgerna kladdade ihop sig. Min själ känns ren igen och jag har köpt målarfärg i alla världens färger. Min styrka har alltid varit att kunna le när tårarna svider i ögonen och att sjunga när skriken river i halsen. Ibland finns det inga förklaringar till varför man medvetet klamrar sig fast i något som bara biter en i fingrarna, man tror att bitandet ska övergå i en varm hand som tar tag i ens egen. Ibland lyckas man inte påverka handen oberoende hur många berg ens tro kan flytta, antingen så är det inte meningen eller så är tiden inte redo. Men när man valde att hålla fast gav man bort något, en del av sitt inersta, en del man satsade för att man hade en känsla av det kunde bygga en grund till något. Ett risktagande som man vågade anta och när man valde det får man stå sitt kast rakt igenom, man måste stå kvar i regnet och se färgerna rinna ner. Men likväl måste man förstå att det bara är en själv som kan göra sin värld färgglad igen, man måste själv slåss för att få tillbaka det man gav bort för att kunna börja på nytt. Det handlar bara om att resa sig upp och gå, och en dag bestämmer man sig för att göra det!
Jag tror knappast någon har gått miste om detaljen att jag är barnsligt förtjust i fredagar, och igår kom min veckas förtjusning. Med en underbar plankstek invigdes en kanonkväll med Bea & Lovisa på DeLI och efter två timmar fyllda med skratt och konstanta diskusionsämnen väntade Becky Bloomwood på bio. Jag är även barnsligt förtjust i både Becky och plankstek, jag skulle falla pladask för han som bjuder mig på plankstek i en ljummen sommarnatt. Och jag har även fallit för svensk musik, det är allt jag låter min iPod bjuda mina öron på. Fyra skivor iform av Melissa Horn, Tommy Nilsson, Peter Lemarc och Gyllende tider lät jag plånboken investera i igår, varför vet jag inte. Jag antar att jag har kommit in i en period då jag njuter av att låta Jill Jonson sjunga om vilken underbar dag det är. Eller så förstår jag helt enkelt hur innerligt Tommy önskar att hon ska öppna dörren igen. Det kanske beror på att Lemarcs låt om Little Willie John är min hjärtas bästa vän, jag vill också bränna ner mjölkbutiken och se vart alla vägar tar slut.
Och nu väntar världens bästa lördag,
P&K
Sådär extremt bra dag i sängen.
Fick idag tag på två ståplatser till Mannen som är dancing in the dark och är born in the USA. Mums!
Sådär trevligt genomförkyld har jag levt på Strepsils dagen igenom. Kvällen skulle ha spenderats med Sofie, Carl, Christoffer, Adde & god thaimat... Men icke sa nicke, här blev vi nerkrupna, snorandes framför Seth & Summer istället! Varför inte fortsätta när man ändå är igång liksom?! Nej, bort med den vikarierande bitterheten, den passar mig inte! Imorgon är helgen på ingång, och äntligen ska En shopoholics bekännelser ses tillsammans med Lovisa & Bea! OM jag har längtat efter Becky Bloomwood, mumma kardemumma. Och nu ska jag krypa ner under täcket i världens absolut gosigaste, mysigaste och älskade säng...
P&K
Waiting on a sunny day.
Det finns så mycket jag vill göra och platser att besöka. Det har alltid varit den största längtan i mitt liv, mitt största livssikte hittills, det jag kan se i horisonten, värt att kämpa lite hårdare och ge det lilla extra för. För snart, snart är jag där. Det ska bli mitt största livskliv, vad som kommer efter tar vi då.
Denna lust att bara lägga passet i fickan, smyga ut i natten och i väg, den kan komma i stora slitande doser. Speciellt när man känner hur man saknar något. Eller någon. Man är nöjd med dagen, belåten med livsstilen och allt vad det innebär, människorna, rutinerna och händelserna. Man trivs med livet man lever och med det man har byggt upp med det man behöver. Luften som omger en är behagligt ljummen. Och så en dag passerar en solglimt in genom livet, en solglimt man njuter att få värmas av. En solglimt man inte visste existerade men snabbt lär sig tycka om. En solglimt som förgyller och kompletterar ens livsstil med värme. En solglimt som man inser kan vara en nyckel till förbättring av hela sin existens. En solglimt man inte visste ha behövt, eller ens omedvetet letat efter. Ett molntäcke drar in på himlen och lika snabbt som solglimten hittade in har den hittat ut. Tomrummet lämnar kyla efter det som har värmt och man fryser. Man fryser för att man nu vet vad värme är och att det är det man saknar. Inte vilken värme som helst, utn just den specifika solglimt som passerade in så fint i ens liv. Och även om man vet att man klarar sig utan solglimten som förgyller och värmer ens existens, så fryser man vid tanken på att veta vad man inte längre har tillgång till. Man står ständigt med ansiktet upp mot himlen och ögonen letar efter små, små hål i molntäcket som kan få hoppet att börja hoppas på att det kan spricka upp igen. Ibland regnar det och då fryser man desto mer. Ibland fokuserar man sig på att hoppa omkring och hålla kroppen varm utan genvägen till energi. I vilket fall klarar man sig och till slut lär man sig leva utan solglimten som en gång passerade in i ens liv, men man kommer alltid fortsätta hoppas på bättre väder.
Idag har min lust att bara ta tag i passet, smyga ut i natten och iväg, varit större än de flesta dagar. Jag antar att jag saknar något, kanske en speciell solglimt som passerade in i mitt liv och som satte sina spår. Men jag antar även att passet kommer få ligga kvar på sin plats tills vidare. Att jag efter tillräckligt många intalningar lyckas släppa tankarna på det som kunde ha varit nyckeln till det bättre, samtidigt som jag på ett eller annat sätt kommer vänta på en solig dag, igen.
Standing on the rooftops, everybody scream your hearts out.
Den som säger att solen inte gör en glad har aldrig gått i mörker, man blir lycklig av solsken! Ett psykologiprov mindre börjar jag närma mig min älskade och efterlängtade helg... Tre dagar kvar, mums! Och efter the psykotest så mötte jag upp Sofie för ytterligare lite sol. Sedan spenderades kvällen hemma hos denna man som visade sig ha lite halvskills i köket, underbar kväll med thaimat och skratt. Nu väntar världens gosigaste säng!
P&K
♥
There might be more then you can see.
Jag kan inte riktigt förstå varför vi har den där inbyggda spärren som hindrar oss från att vara spontana. Att bara fånga det där tillfället som faktiskt kan innebära en fin förändring. Kanske för att vi är rädda för förändringar? Kanske för att vi inte ens tror på att något så litet som ett "ja" kan förändra. Jag älskar de dagar då man vaknar upp på morgonen helt ovetandes om hur underbart kvällen faktiskt kan sluta. Och innan man blundar kan konstatera att man har berikats med värdefulla ögonblick, minnen, spontana infall, ödebeslagna möten och handlingar som kan komma att bli början på något nytt. Någonting bra. Någonting som faktiskt kan förändra hela ens tillvaro. Någonting man inte har vetat om att man har saknat. Jag älskar de mornar. Och de kvällar. Dessa dagar går inte att jaga, bara att bjuda in genom att faktiskt våga vara öppen och fånga ögonblicken. Små möjligheter läggs in i vår dag och vare sig det är slumpen, ödet eller du själv som placerar dem där - så är det bara upp till dig själv att ta vara på dem. Dessa val som idag kan verka små blir detaljerna som bildar ditt livs helhet. Och för att nu bekräfta att jag har gått in för filosofikursen så tänker jag citera Jean-Paul Sartre: "Människan är ingen annan än den hon väljer att vara."
Blablabla, jag är trött, sitter hos Sofie dubbelvikt av hennes humor och då blir jag filosofisk, får ett underhållande skratt och kan inte sluta prata. Jag älskar dessa studer, dessa nätter då vi knappt släpper in John Blund - utan bara lever på ren livsglädje. Nu ska jag gosa ner mig under täcket brevid den galna kvinnan! ♥
P&K
...
He played in a band and she knew how to dance.
Tre veckor kvar till dykcertifikatet ska plockas fram igen.
The Veronicas - This Love
The Pacific Coast - JAG SKA VERKLIGEN TILL MINA DRÖMMARS LAND!
Och nu ska kvällen spenderas med dessa två underbara människor.
You may have seen the sun, but you haven't seen it shine.
Melissa Horn - New York
Sommarplanerna börjar ramla in, den bästa tiden väntar!
P&K
