Söndag
Helgen har varit kanon, men en massa trevliga människor, thaimat, fika, Robinsonkväll, bio, plankstek, OTH och mys. Nu ska jag fortsätta kompletteringen av packning, men bara lite. Har dessutom blivit stormförälskad i låten från Robinsonreklamen. Loosing you med Dead by April. Morgondagen är en fullspäckad dag med plåtningen på Levi's (klatchigt det låter!) och allt som ska bli klart innan resan. You just got to love it!
P&K
För jag vill se vart alla vägar tar slut.
Från början öppnar sig himlen över ens kropp. Hela rummet av existens fylls med droppar från skyn. Färgerna från väggarna börjar rinna ner i små linjer, först klara och rena, tills det att de närmar sig varandra och inte tycks kunna gå vidare utan att behöva beblanda sig. Som om de är beroende av varandras närhet och i ett försök att ta sig ner från väggen så fort som möjligt kämpar de tillsammans med allt vad de står för. Man förstår inte hur en sådan störtskur kunde blåsa in, men det är ett faktum att man är berörd. Någon skrev att ösregn rensar ens själ, att det är precis vad man behöver för att gå vidare. Jag behöver gå vidare och jag accepterade att stå dyngsur och titta på medans färgerna kladdade ihop sig. Min själ känns ren igen och jag har köpt målarfärg i alla världens färger. Min styrka har alltid varit att kunna le när tårarna svider i ögonen och att sjunga när skriken river i halsen. Ibland finns det inga förklaringar till varför man medvetet klamrar sig fast i något som bara biter en i fingrarna, man tror att bitandet ska övergå i en varm hand som tar tag i ens egen. Ibland lyckas man inte påverka handen oberoende hur många berg ens tro kan flytta, antingen så är det inte meningen eller så är tiden inte redo. Men när man valde att hålla fast gav man bort något, en del av sitt inersta, en del man satsade för att man hade en känsla av det kunde bygga en grund till något. Ett risktagande som man vågade anta och när man valde det får man stå sitt kast rakt igenom, man måste stå kvar i regnet och se färgerna rinna ner. Men likväl måste man förstå att det bara är en själv som kan göra sin värld färgglad igen, man måste själv slåss för att få tillbaka det man gav bort för att kunna börja på nytt. Det handlar bara om att resa sig upp och gå, och en dag bestämmer man sig för att göra det!
Jag tror knappast någon har gått miste om detaljen att jag är barnsligt förtjust i fredagar, och igår kom min veckas förtjusning. Med en underbar plankstek invigdes en kanonkväll med Bea & Lovisa på DeLI och efter två timmar fyllda med skratt och konstanta diskusionsämnen väntade Becky Bloomwood på bio. Jag är även barnsligt förtjust i både Becky och plankstek, jag skulle falla pladask för han som bjuder mig på plankstek i en ljummen sommarnatt. Och jag har även fallit för svensk musik, det är allt jag låter min iPod bjuda mina öron på. Fyra skivor iform av Melissa Horn, Tommy Nilsson, Peter Lemarc och Gyllende tider lät jag plånboken investera i igår, varför vet jag inte. Jag antar att jag har kommit in i en period då jag njuter av att låta Jill Jonson sjunga om vilken underbar dag det är. Eller så förstår jag helt enkelt hur innerligt Tommy önskar att hon ska öppna dörren igen. Det kanske beror på att Lemarcs låt om Little Willie John är min hjärtas bästa vän, jag vill också bränna ner mjölkbutiken och se vart alla vägar tar slut.
Och nu väntar världens bästa lördag,
P&K
Sådär extremt bra dag i sängen.
Fick idag tag på två ståplatser till Mannen som är dancing in the dark och är born in the USA. Mums!
Sådär trevligt genomförkyld har jag levt på Strepsils dagen igenom. Kvällen skulle ha spenderats med Sofie, Carl, Christoffer, Adde & god thaimat... Men icke sa nicke, här blev vi nerkrupna, snorandes framför Seth & Summer istället! Varför inte fortsätta när man ändå är igång liksom?! Nej, bort med den vikarierande bitterheten, den passar mig inte! Imorgon är helgen på ingång, och äntligen ska En shopoholics bekännelser ses tillsammans med Lovisa & Bea! OM jag har längtat efter Becky Bloomwood, mumma kardemumma. Och nu ska jag krypa ner under täcket i världens absolut gosigaste, mysigaste och älskade säng...
P&K
Waiting on a sunny day.
Det finns så mycket jag vill göra och platser att besöka. Det har alltid varit den största längtan i mitt liv, mitt största livssikte hittills, det jag kan se i horisonten, värt att kämpa lite hårdare och ge det lilla extra för. För snart, snart är jag där. Det ska bli mitt största livskliv, vad som kommer efter tar vi då.
Denna lust att bara lägga passet i fickan, smyga ut i natten och i väg, den kan komma i stora slitande doser. Speciellt när man känner hur man saknar något. Eller någon. Man är nöjd med dagen, belåten med livsstilen och allt vad det innebär, människorna, rutinerna och händelserna. Man trivs med livet man lever och med det man har byggt upp med det man behöver. Luften som omger en är behagligt ljummen. Och så en dag passerar en solglimt in genom livet, en solglimt man njuter att få värmas av. En solglimt man inte visste existerade men snabbt lär sig tycka om. En solglimt som förgyller och kompletterar ens livsstil med värme. En solglimt som man inser kan vara en nyckel till förbättring av hela sin existens. En solglimt man inte visste ha behövt, eller ens omedvetet letat efter. Ett molntäcke drar in på himlen och lika snabbt som solglimten hittade in har den hittat ut. Tomrummet lämnar kyla efter det som har värmt och man fryser. Man fryser för att man nu vet vad värme är och att det är det man saknar. Inte vilken värme som helst, utn just den specifika solglimt som passerade in så fint i ens liv. Och även om man vet att man klarar sig utan solglimten som förgyller och värmer ens existens, så fryser man vid tanken på att veta vad man inte längre har tillgång till. Man står ständigt med ansiktet upp mot himlen och ögonen letar efter små, små hål i molntäcket som kan få hoppet att börja hoppas på att det kan spricka upp igen. Ibland regnar det och då fryser man desto mer. Ibland fokuserar man sig på att hoppa omkring och hålla kroppen varm utan genvägen till energi. I vilket fall klarar man sig och till slut lär man sig leva utan solglimten som en gång passerade in i ens liv, men man kommer alltid fortsätta hoppas på bättre väder.
Idag har min lust att bara ta tag i passet, smyga ut i natten och iväg, varit större än de flesta dagar. Jag antar att jag saknar något, kanske en speciell solglimt som passerade in i mitt liv och som satte sina spår. Men jag antar även att passet kommer få ligga kvar på sin plats tills vidare. Att jag efter tillräckligt många intalningar lyckas släppa tankarna på det som kunde ha varit nyckeln till det bättre, samtidigt som jag på ett eller annat sätt kommer vänta på en solig dag, igen.
Standing on the rooftops, everybody scream your hearts out.
Den som säger att solen inte gör en glad har aldrig gått i mörker, man blir lycklig av solsken! Ett psykologiprov mindre börjar jag närma mig min älskade och efterlängtade helg... Tre dagar kvar, mums! Och efter the psykotest så mötte jag upp Sofie för ytterligare lite sol. Sedan spenderades kvällen hemma hos denna man som visade sig ha lite halvskills i köket, underbar kväll med thaimat och skratt. Nu väntar världens gosigaste säng!
P&K
♥
There might be more then you can see.
Jag kan inte riktigt förstå varför vi har den där inbyggda spärren som hindrar oss från att vara spontana. Att bara fånga det där tillfället som faktiskt kan innebära en fin förändring. Kanske för att vi är rädda för förändringar? Kanske för att vi inte ens tror på att något så litet som ett "ja" kan förändra. Jag älskar de dagar då man vaknar upp på morgonen helt ovetandes om hur underbart kvällen faktiskt kan sluta. Och innan man blundar kan konstatera att man har berikats med värdefulla ögonblick, minnen, spontana infall, ödebeslagna möten och handlingar som kan komma att bli början på något nytt. Någonting bra. Någonting som faktiskt kan förändra hela ens tillvaro. Någonting man inte har vetat om att man har saknat. Jag älskar de mornar. Och de kvällar. Dessa dagar går inte att jaga, bara att bjuda in genom att faktiskt våga vara öppen och fånga ögonblicken. Små möjligheter läggs in i vår dag och vare sig det är slumpen, ödet eller du själv som placerar dem där - så är det bara upp till dig själv att ta vara på dem. Dessa val som idag kan verka små blir detaljerna som bildar ditt livs helhet. Och för att nu bekräfta att jag har gått in för filosofikursen så tänker jag citera Jean-Paul Sartre: "Människan är ingen annan än den hon väljer att vara."
Blablabla, jag är trött, sitter hos Sofie dubbelvikt av hennes humor och då blir jag filosofisk, får ett underhållande skratt och kan inte sluta prata. Jag älskar dessa studer, dessa nätter då vi knappt släpper in John Blund - utan bara lever på ren livsglädje. Nu ska jag gosa ner mig under täcket brevid den galna kvinnan! ♥
P&K
...
He played in a band and she knew how to dance.
Tre veckor kvar till dykcertifikatet ska plockas fram igen.
The Veronicas - This Love
The Pacific Coast - JAG SKA VERKLIGEN TILL MINA DRÖMMARS LAND!
Och nu ska kvällen spenderas med dessa två underbara människor.
You may have seen the sun, but you haven't seen it shine.
Melissa Horn - New York
Sommarplanerna börjar ramla in, den bästa tiden väntar!
P&K
And when you play Amy's song.
Rättskunskapsprovet är ett minne blott och mina axlar är tolv kilo lättare. Och efter provet sprang jag hem till Jessica, som är veckans sjukling, med Ben & Jerry's. Jessa stod i köket och skrattade när jag klev innanför dörren - hon bjöd på någon form av "torrtilla-grönsaks-soja-ost-sås"-mat, eller liknande... Mums så gott det var, kryddat med glass och en gosig film! ♥
P&K
090225
Fem månader kvar, sedan kommer jag vara öppen för alla nya dörrar. Oh ja! Jag vill bara gosa ner mig under täcket med musik som enda sällskap. Underbar dag, för det blir vad man gör det till - det blir det alltid! ;)
P&K
Just a page in my diary
It ain't hard to see
Who you are underneath
And I wish you were
here
Best Friend.
This goodness in your eyes.
090219
Från att ha gått att vara likgiltig till hela grejen med att skaffa ny katt har den gråa minitigern smält mitt hjärta totalt. Så fort jag lägger mig på sängen hoppar han upp och somnar på min mage! Dock har jag inte nått någon vidare framgång med mitt namnförslag på honom här hemma, oh nej! Men jag ska kämpa vidare, han är ju trots allt världens gosigaste Sierra Leon, ser ju vem som helst!Tränade idag för första gången på en sisådär tusen år, det är så fruktansvärt skönt att ta sig tillbaka efter en förkylning! Och därefter drogs en repa på stan med en mysig person. Inhandlade en bikini, hur mycket "snart-är-det-sommar"-aktigt är inte det huh? Och igår hängde en klänning och ett par tygskor med hem från stan med Alex - DET ÄR SOMMAR! Nu fattas bara lite sol, grillning och gitarr. Avsutade dagen med väldans gott käk & trevliga människor! Och nu ska jag krypa ner under täcket med Om jag kunde drömma. Imorgon står lunch på schemat med Bea och så ska vi se till att resten av dagen fångas in på annat sätt.
P&K
Det är just det där med att undra
Fundera på hur det hade varit
och hur det hade kunnat bli
Men det lär vi aldrig få veta
Eller får vi det?
Gravity can't forget, so put me back to ground again.
Tisdag och det verkar inte finnas något bättre än de sista minuterna varje gång tillsammans med dig.
Tänk att det bara behövs ett par timmar hemifrån för att rensa tankarna och stoppa in ny energi. Har hunnit komma hem och packa upp från Ålandkryssningen med familjen, Sofie, Lucas & Julie. Ett dygn till Åland med god mat, roliga människor, bad-och-massage-och-hela-det-tjofset och jag säger mmmmmm så mysigt -det behövdes!
Resten av min familj har hunnit hämta hem ytterliggare en liten familjemedlem som för tillfället är namnlös, en kattunge, eller grå tigerunge om vi ska vara helt ärliga... Supersöt! Och som vanligt när vi i denna familj ska döpa något så är det starka viljor som kämpar för sin sak, hälften av familjen vill döpa honom till Bosse (ja, jag vet: varför?) Bakåt sätt har varje djur jag döpt fått ett helt annat namn av de andra i min familj och helt plötsligt har det två namn och det andra namnet, vilket jag icke valde, en mycket högre prioritet! Till och med de djur som jag har ägt har haft minst två namn... Jag vet inte vad jag gör för fel, mina namn blir bara inte respekterade! Säg att jag nu i framtiden får en son och väljer att döpa honom till Maximilian.... ja, då skulle det defininitivt inte vara konstigt om mina föräldrar och syskon kallar honom Marcus... Principiellt borde jag egentligen köra mitt race och kalla honom för mitt namn och sedan försöka uttala namnet så mycket som möjligt. Införa en rutin att säga hans (kattens) namn så ofta som möjligt. Jag insåg just att jag måste ha väldigt mycket fritid eftersom att jag tänker i dessa banor, hehe. Jag anser hur som helst att katten/minitigern gott och väl kan få heta Sierra Leon. Jaja, jag ska fortsätta kämpa!
Det älskade sportlovet hade jag hoppats bli oplanerat och i "ta-dagen-som-den-kommer"-anda. Men icke sa nicke, andra har gjort mig fina planer (vilket är jättetrevligt!) nästintill varenda dag. Jag tror mig själv allt har lagt beslag på någon dag, här någonstans och den ska spenderas väl! Vill gärna se Män som hatar Kvinnor, kanske hinns med i veckan!
Take Care!
Och så var det gosiga lovet här!
Sitter inlindad i täcket, uppkrupen i världens gosigaste säng och bara njuter av ledigheten. Gårdagen spenderades med Jessica, mötte upp henne efter jobbet för världens bästa AHD! Värmde upp med käk på Pappa Grappa för att sedan mysa galet mycket med en massa bra filmer och godis. Vi fick tvinga oss i säng efter en kväll av tokigt mycket skratt! En riktigt underbar alla hjärtans dag med en av de underbaraste, kan inte bli mycket bättre! Nu ska jag slänga ihop lite packning för mogondagens äventyr!
P&K
The rest is still unwritten...
Jag måste få säga att jag förstår inte riktigt det här med "Alla-hjärtans-dag-depressionen" som var och varannan verkar lida utav. Varje år råder något slags känsligt hat inför dagen då man ska ha någon att dela tillvaron med. Alla som är ensamma verkar lida pest och bara må allmänt dåligt över ångesten av att inte ha någon. Jag vet inte hur många gånger jag har hört folk uttala sig om att den fjortonde februari är jordens mest värdelösaste dag och i allmänhet bara onödig. Jag förstår det bara inte! Jag har ingen biodejt och romantisk middag inplanerad (eller jo förvisso, återkommer till det) med rosor i överflöd. Nej nej, jag är lika singel i år som jag var förra året och jag kan inte se dagen som minsta onödig. Jag tycker det är fint att det finns en dag då älskade människor får en extra anledning att fira och uppskatta sinkärlek, jag unnar dem allt vad dagen hör till! Jag kan likväl förstå att människor som inte har någon vid sin sida kan känna saknad och sorg över att just behöva vara ensam, det är alltid underbart att ha hittat någon som man får energi av att krama och veta att personen man kramar får energi av det också!
Kärlek är mums, även om jag tycker det är det mest komplicerade i hela vida världen! Så ja, jag förstår er som "sörjer" denna dag och känner någon form av "det där skulle jag med vilja ha"-känslor. Men varför lägga energi på att missunna världen en dag som denna? Det vilar så mycket kraft i denna dag, så mycket känslor och uppskattning - och uppskattning är vi så ofantligt dåliga med! Om jag skulle ha någon skulle jag inte köpa hela världen (för jag förespråkar inte det komersiella även om jag heller inte tycker det är fel med att köpa en ros!) jag skulle därimot visa min uppskattning genom små detaljer som massage (vilket jag själv är frälst i), kramas massor och bara ge bort min tid! Min slutsats på denna punkt är alltså att jag förstår er som tycker illa om dagen på ett sätt, men jag tror att när ni själva hittar någon kommer ni tycka dagen är extra fin att stiga upp till! Själv tycker jag att man ska se Alla hjärtans dag som en extra anledning att uppskatta alla i ens närhet såsom familj & vänner. Jag ser jättemycket fram emot dagen. Jag & Jessica har bokat bord på Pappa Grappa, därefter ska vi köpa glass och choklad för att sedan hyra en massa kärlekskomedier där det slutar med att de lever lyckliga i alla sina dagar! :) Mm, jag tycker om denna dag. Visst hade jag inte haft något emot att få krama någon som ger mig fjärillar i magen hela kvällen lång, men det är inte vad jag behöver - jag njuter lika mycket av dagen utan det! Och jag vet att en dag hittar jag någon som jag kan ge en massa kramar, massage och mysa ihjäl med den fjortonde februari - så varför inte njuta av att kunna uppskatta alla nu istället? :) Go Valentine's day! ♥
Alva: Jag tycker inte att du ska tveka på att sticka till USA för ett utbytesår bara för att det skrämmer dig! Det är bland det mest läskiga man kan göra - det är ju därför det är så spännande! Så många människor tackar nej till chansen för att de räds att behöva lämna allt det som ger dem trygghet, familj och vänner, och att själv behöva klara sig. Well, tänk såhär: Du får en chans att börja ett helt nytt liv, skaffa ovärderliga erfarenheter, växa och träffa människor (plus en till familj!) Hela grejen är så extremt häftig! Visst kommer det komma dagar av hemsk hemlängtan, främmande situationer som kommer hota den trygga tillvaron och nergångar då man måste stå på egna ben. Men hela den grejen är ju helhäftig ju- dessutom jag älskar utmaningar! Sedan är det bara i ett år, därefter får du träffa alla nära igen och då tror jag att ni kommer uppskatta varandra ytterliggare! :) Så svaret är på din fråga är ja, jag är vettskrämd och jag måste erkänna att jag får en kick av rädslan- det är ju dynghäftigt ju och jag tänker inte missa det! Så go girl, hoppa på äventyret för fasan! ;)
Nu ska jag fortsätta plugga svenska och sedan börja fixa inför imorgon!
P&K
"Feel the rain on your skin
No one else can feel it for you
Only you can let it in
No one else, no one else
Can speak the words on your lips
drench yourself in words unspoken
Live your life with arms wide open
Today is where your book begins
the rest still unwritten"
090207
Hej hallelå, hoppas ar ni har haft en toppenlördag! Efter världens bästa jobb så är sitter jag i sängen, inbäddad i täcket och mumsar hallon till Notting Hill! Om en timma kommer Sofie hem för att joina mig och så är det Nickes kväll ikväll, för han har fyllt myndig - grattis till dig knasunge! :)
P&K
Fredag
There'll be tenderness in the air
She'll let you come just far enough
So you know she's really there
She'll look at you and smile
And her eyes will say
She's got a secret garden
Where everything you want
Where everything you need
Will always stay...
Te extraño, mi amigo de la guitarra.
.
And into the river we dived!
Det bästa hade kanske varit att inte försökt spela övermänsklig, utan faktiskt stanna hemma när man inte mår bra. Jag lär mig aldrig. Och jag börjar få träningsabstinens, jag skojar inte, jag dagdrömmer om skivstången... Men nu är helgen bara ett förbaskat matteprov och en svenska jämförelserapport bort! Sofie har födelsedagsparty imorgon kväll och helgen bjuder på världens bästa jobb blandat med Nickes, Gurras & Jackes 18-års fest. Igår togs en biokväll med Bea & Lovisa, Revolutionary Road med Kate & Leo -mitt älsklingspar! Dock var filmen allmänt deppig och vi var alla tre överens om hur våra kärleksäventyr ska se ut! Väldans mysig kväll som toppades med Coffeehouse by George. Och nu ska jag faktiskt krypa ner under täcket med Bruce i öronen och intala mig helgen faktiskt snart är här och träningen närmar sig.
P&K
If you're lucky then you'll get to see it, and if you're really lucky then you'll get to believeit. And if you're truly blessed then you'll get to feel it.
...
