Nu tar vi nya tag.
www.teasinglucy.blogg.se
Premiärdag för den nya bloggen.
Som en bro över Atlanten.
See you later, Alligator!
We could be heroes, just for one day.
Nu väntas en såndär underbart bra morgondag.
Spontanitet, ska strax slänga ihop lite kläder och sticka till Sof.
Bara två veckor kvar till han som dansar i mörkret. Och Stockholmsnatten. YES!
.
Lovers in Japan.
För det första har jag beställt sol till imorgon, det här funkar ju inte! Och så sovmorgon. Min bg-ledare tror att jag håller på att bli tokigt, bokar in ph här och var. Ändå sitter jag där utan något vettigt att säga, pratar bara om annat. Men jag har jättesvårt att slita min inför lovet. Har fått för mig att tiden stannar om jag tvingar den tillräckligt. Är heltaggad och ändå är det ett par månader kvar. Det går fort när man har roligt, det är det värsta. Och innan resan ska vi hinna med en så massa! Om två(!) veckor är det Bruce-natt i Sthlm. Tältning hos Zara med Alexander och gänget. Skärgården. Bli proffs på wakeboard! Födelsedagar att fira. Människor att umgås med. Grillning. Skärgården. Sista minuten-resa. Nätter utan slut. Gitarr vid öppen eld. Dans. Bad. Ännu mer umgås med människor. Glädje. Segla. Gbg. Glass. Nattdopp. Köpenhamn. Konserter. Roadtrips. MIDSOMMAR. Mysmysmys. Oh just det, sa jag skärgården?!
Idag har vi producerat plugg utan dess like, we're good at it. Skoltrötthet, mjo. Nu ska jag skicka iväg mitt fina lilla mail till LA. Och imorgon får vi finfint besök.
P&K
discover me discovering you,
Jag tycker inte om dessa förbaskade röda dagar. Jag vill ha skola! USA-resan har gjort mig skolsjuk, jag vill inte lämna mitt skåp, datacirkeln, kopieringsmaskinen, människorna. Mina ben har intagit en mesig benhinneinflammation, de är så uppmuntrande till långdistanser att de nu halvt strejkar uppför trapporna. 29 dagar kvar till 18-års dagen, oh ja! SABYIA - I SURRENDER MY SOUL TO A BEAUTIFUL STRANGER. Och så får faktiskt vädret skärpa sig, jag har beställt sol. Imorgon, imorgon!!!
P&K.GODNATT. ♥
Your body is a wonderland
.
You had me at hello
.
I'm a survivor, I'm gonna make it.
Det skulle vara så häftigt att få beskriva gårdagen i ord, jag vet dessvärre inte riktigt hur det skulle gå till. Efter ett par timmars bilresa med genomgång av Beyonces alla låtar var vi alla fyra taggade till max. Fem timmars shopping och ett jäkla spring mellan biblioteksgatans & NKs alla mysiga affärer och en god lunch så var humöret på topp och alla extas. Springandes in i Globen var vi supernöjda med att vi faktiskt skulle kunna se henne utan att behöva kisa, vi köpte ståplatser och även om det var mångamånga framför oss så var vi ändå där. Men precis som Triss, ibland händer det, kom en amerikansk herre fram och drog med oss bakom alla trängandes människor på marken och satte klisterlappar på våra ben. "We're upgrading your tickets. You're VIP, be discreet about it". Och hux flux stod vi inte längre kvar på markplan, trängandes - men nöjda- bakom tusen andra personer, utan längst fram vid en av två små upphöjda plattformer vid scenen tillsammans med tio andra. Hur ska man förklara hur magiskt det var att få höra hennes drag efter andan när hon satt en meter framför oss och skrek "CAUSE I KNOW HOW IT HURTS" ? Eller hur surrealistiskt det var att istället för att behöva zooma in skärpan, vara tvungen att ta ett steg bakåt för att få med hela hennes överkropp på bilden. Obeskrivligt och underbart!
Rysningar av Ave Maria, glädje av Halo, danssug av Single Ladies, styrka av Survivor, insikt av Irreplaceble. Livsglädje, konserter är livsglädje. Jag kan tänka mig att det är som att gadda sig, börjar man - är det svårt att sluta! Och om mindre än en månad är det The Boss, mumsfilibaba!
Och efter nattkäk på Mc, fyra timmars sömn, skuula och ett underbart möte med J&U så lockar sängen mer än något annat. Sovgottsovgott. ♥
♥
I found God, on the corner of 1st and Amistad.
Man kommer på sig själv att dansa runt på mornarna, att ständigt nynna på melodier och att lägga sig med ett leende på läpparna. :a
Imorse var täcket varmare än vanligt och snoozeknappen lockade mer än aldrig förr. Smidigt kröp jag under täcket och upp till fönstret, genom vilket solstrimmorna lös starkare än tidigare mornar. Med ett ryck drog jag upp var och en av persiennraderna och släppte in världens ljus som fyllde hela rummet. Sofie slog surt täcket över huvudet och kröp djupare in under det. "SÄTT PÅ BEYONCE" morrande hon. And Beyonce there was! Därefter följde ett underbart nationellt prov i matte b, för att mer eller mindre ha tappat all min matematiska glöd under året tog jag mitt förnuft till fånga under gårdagen och gick till Ica och köpte post-it-lappar. Och post-it-lappar, det är motivation det! Därefter gick jag metodiskt igenom sida för sida i min fina mattebok och lyckades förstå mer än jag gjort under dessa tio månader. Jag är nog en av de bättre presterande svenskarna, under stress då förstås.
På tal om tio månader så verkar det som om sommaren i Sverige kan bli lång, bara jag inte missar mina additions så är det helt okej. Det är tyvärr svårare att hitta värdfamilj detta år än någonsin förut, men om vf inte kommer till mig så får väl jag komma till vf. Hihi, jag älskar att ha huvudet fyllt med idéer- jag är bra på att handskas med dem! Bara jag har en idé som jag tror på, ja då kan jag gå in i elden för den. Och på torsdag gäller det.
Nu ska jag krypa ner under det så enormt gosiga täcket och maxa till imorgon, då efterlängtade Beyonce ska ses med tjejerna i huvudstaden. Mums!
Godnattgodnatt! ♥
Strawberry swing and coffee for two.
Lördag, älskade lördag! Dagen började med underbara 1,2 mils löpning i skogen, till följd av detta strejkar mina fötter med blåsor och jag ser kvällens planer på klackskor som en minst sagt utmaning. Men det är väl just utmaningar som är till för att tas?! Imorgon är det mötet med stort m, så overkligt och spännande, läskigt och förväntansfullt.
Mina föräldrar har genom åren fått höra sin dotter komma hem och förklara att hon ska bli läkare, rockstjärna, advokat, skådespelerska, fotbollsproffs, att hon skulle bestiga det ena målet efter det andra. Mina föräldrar svarade alltid "du kan allt, bara du vill". Därefter har jag formats. Uppväxt med en stenhård tro som skyddar mina drömmar, ger dem inspiration och frihet att växa. Att sedan få konfrontera världen och verkligheten, se hur så skrämmande många nöjer sig, vantrivs men accepterar sitt jobb bara för att. Att ge mig ett sju-till-fem-jobb som inte främjar min inspiration skulle vara att släcka hela min existens. Jag lever efter Snooks filosofi, jag vet inte vart jag ska- men jag ska ta mig dit. Äventyret i USA är en av drömmarna och den är äntligen påväg att förverkligas.
Nu står städning på schemat, sedan hem till L och vidare till M för en riktig toppenkväll! ♥
P&K
i should know her, i made her up.
Och såhär mycket kan vi uträtta under en mattelektion.
Äntligen, äntligen, äntligen helg.
Bara en hög med rättskunskap och spanska kvar.
Och så en nattgäst som har hittat hit, det tycker vi om.
P&K
Or are we dancers, question mark
P&K
och en del av mitt hjärta...
En helplanerad pluggdag förvandlade vi lätt till något helt annat.
Jag är så oerhört bra på att planera, men dethär med att efterleva planeringen. Hm.
Nu ska jag hem till min hjärtevän i Smedby för myspys,
och innan dess ska vi hinna springa förbi D med glass.
För när man är sjuk så får man glassbesök.
Sådana är reglerna och han kommer icke undan! ;)
P&K
Hej kvällsmys.
Jobba.
Grilla.
Dansa.
Njuta.
Leva.
Maybe I was born to run!
Problem må vara till för att lösas,
utmaningar till för att tas.
Jag antar att jag ju närmare 18 årsdagen kommer desto fler vuxenpoäng
(läs kvinnliga vuxenpoäng!) har jag ett behov av att samla.
Jag har skaffat mig ett par högklackade skor (läs bokstavligttalat!) ...
Och jag som alltid har varit en on-the-ground-tjej.
Moha! Där har vi en utmaning!
Sedan har vi min älskade familj, my team
som alla har gått och blivit stora löparfans.
Alla är ute i spåret och springer,
hela tiden. Konstiga är vi, oh ja!
Tillsammans med S.Wernerson har jag satt upp mål,
jag ska ha en plats i my new high school's crossteam (löparlag!)
Här pratar vi staterna, inget jäkla "kom ni som vill, lika för alla",
oh nej, jag måste befinna mig två veckor innan skolans start för att inte missa mina try-outs (uttagningar).
Är det så de vill ha det, är det så jag kommer leverera det!
Jag ska slå mig in i laget i vilket fall.
Tävlingsinriktade människor med kroppar skapta för att gå sin egen väg,
i ett tempo där alla är beroende av sin yttersta drivkraft för att överleva.
Tvärtemot allt jag känner till och allt jag någonsin har omgett mig med.
Gud, jag kommer älska mentaliteten!
Nu ska jag snöra på mig mina joggingskor och ge mig ut!
Kvällen ska spenderas med svenskaarbetet i högsta hugg
och därefter med Lisbeth & Mikael.
P&K
Ps. Tre och en halv månad kvar. Fjärilar i magen. Ds.
.